Hur kan det egentligen komma sig att hunden kan se ett rådjur på hundra meters håll men inte en godisbit precis rakt framför nosen. Och hur kan de se så mycket bättre än oss i mörkret?
Att sätta sig in i hur våra fyrbenta vänner ser sin omvärld är inte helt lätt. Speciellt inte när hunden springer förbi sin röda boll på en klargrön gräsmatta och missar den med nästan en meter. Hur är det möjligt? För att förstå hur synen hos hundar fungerar måste vi gå tillbaka till dess ursprung, vargen.
🐾Bättre mörkerseende.
I svagt skymningsljus är det viktigt för en varg att kunna urskilja en rörelse på långt håll för att upptäcka ett byte. Dagens domesticerade hundar ser betydligt bättre än oss i mörkret av just den anledning och har även ett bredare synfält. Hundars pupiller har stor kapacitet för att expandera, vilket innebär att mer ljus släpps in till näthinnan även under dåliga ljusförhållanden.
Hundar har även en reflekterande vävnad direkt bakom näthinnan som kallas ”tapetum lucidum”. Vävnaden reflekterar ljus vilket innebär att tillgängligt ljus ökar för ljusreceptorerna i ögat. Vi människor ser ungefär sex gånger sämre än hundar i mörker, det vill säga vi behöver sex gånger så mycket ljus som en hund för att kunna se.
🐾Uppmärksam på snabba rörelser istället för detaljer
Hundar är väldigt uppmärksamma på snabba rörelser, men för att få det har de fått offra detaljseendet. Enkelt kan man förklara det som att hundar har många celler för att skilja på vitt och svart ljus, samt celler som reagerar på rörelse, men desto färre celler för färg- och detajlseende. Det är anledningen till att hunden kan se en ekorre långt bort i ett träd men har svårt att se en godisbit. Detaljer som vi kan se på hundra meters avstånd blir skarpa för hunden först på tjugo meters avstånd.
🐾Färgseende
Omvärlden för en hund består av färgerna vitt, svart, gult och blått. Men där vi människor bara ser två nyanser av grått kan hunden uppfatta upp till åtta varianter. Färgcellerna hos hundar är bara känsliga för blått och gult, vilket gör att färgerna rött och grönt försvinner och istället upplevs som samma nyans. Det fungerar på samma vis som hos de människor som har röd-grön färgblindhet. Därför blir en röd boll på en grön gräsmatta nästan osynlig.
Hundens syn är anpassad för att fungera bra i gryning och skymning. För att kunna upptäcka bytesdjur med sitt breda synfält och för att kunna urskilja övergripande detaljer, som till exempel en annan hunds kroppsspråk. Detaljer och regnbågens färger har under evolutionens gång valts bort till fördel för annat. I stort förlitar sig hunden mer på sitt viktigaste sinnet luktsinnet .
Och kom ihåg att välja en gul leksak nästa gång för utomhuslek, så ser hunden den
